Om trädgården
Arter
Odlingsytor
Annat botaniskt
sevärt i
Hemavan
Öppettider
Guidning
Vägbeskrivning
Kontakt
Styrelse
Länkar
Arkiv
Bildgalleri
Olof Rune

Startsidan
Olof Rune 1/1 1919 - 16/9 2006
Natur i Norr, Umeå Årgång 25 (2006), häfte 2:57-71







Gymnasieeleven Olle studerar något smått. Belysningen skedde med soljus via förstoringsglaset i vänsterhanden.



.....
I höstas nåddes vi av beskedet att Olof Rune gått bort vid en ålder av 87 år. Olle, som vi alla kallade honom, var VBF:s första ordförande. Hans betydelse för vår kännedom om länets flora, och mångas kännedom om floran överhuvudtaget, kan egentligen inte mätas i ord. Det är med stor saknad jag nu ändå försöker teckna hans livsgärning.
.............................................Stefan Ericsson

Nils Olof Rune föddes i Göteborg på nyårsdagen 1919. Fadern Carl Wilhem Rune (1878-1956) var teckningslärare på Vasa real och på Slöjdföreningens konstskola i Göteborg. Olle var en god tecknare, och det ligger nära till hands att tänka sig att anlaget till denna förmåga kom från hans far. Uppkomsten till namnet "Rune" är en lång historia, men det ska finnas tre olika släkter med detta namn, så alla "Runar" är inte släkt med varandra.

Olles mor hette Olga, och var född Lidén (1895-1983). Olle hade två yngre bröder, men den äldre av dem, Stig, gick mycket tidigt bort i Polio. Den yngsta brodern, Sven (f. 1926), blev med tiden biologilektor på folkskoleseminariet i Gävle, där han ännu bor. Även Sven är en styv botanist, han har bl a skrivit några uppsatser som berör floran inom Luleälvens vattenområde.

Olle var tidigt naturintresserad, men den verksamhet som mest präglade hans uppväxt var nog idrotten, ett intresse som blev livslångt. Han åkte bl a skidor på föräldrarnas ställe i Snåkered nära Landvetter, men sin egentliga idrottskarriär började han som som friidrottare och löpte bl a 1500 m och 3000 m. Han tävlade då mot storheter som Arne Andersson och Gunder Hägg men förlorade mot dem. Den senare sägs för övrigt vara på minuten lika gammal som Olle.

Olle tog studenten i Wasa realgymnasium i Göteborg 1938 och fortsatte sedan läsa zoologi och botanik i Göteborg, där en av lärarna var den legendariske antarktisfararen och söderhavsbotanisten Carl Skottsberg. Eftersom Olle gjorde bra ifrån sig ville den lika legendariske intendenten vid Zoologiska museet, Axel Leonard Jägerskiöld, att Olle skulle fortsätta inom zoologin, men ödet ville annorlunda.

Studierna fick rätt snart läggas på is eftersom Olle blev inkallad. Han ryckte in på I 8 i Östersund, och när kriget bröt ut placerades han vid Torne älv. Senare förlades han till Jämtland och Härjedalen. Där, närmare bestämt i Funäsdalen (1942?), skedde ett möte som kom att ha stor betydelse för Olle. En inkallad botanist, dalmasen Hugo Sjörs, sedermera professor i Växtbiologi i Uppsala, uppmärksammade
nämligen, i samband med en avlösning, en person som såg vädigt omilitärisk ut - Olle som samlade växter. De båda fann varandra och började prata, och blev vänner för livet. Hugo lyckades övertala Olle att börja med växtbiologi i Uppsala. Jägerskiöld sägs ha blivit väldigt besviken då Olle avvek till botaniken, men Göteborg hade vid denna tid endast en mindre högskola så man kan förstå att Uppsala lockade.

Sommaren 1942 blev så Olle en av deltagarna på professor G. Einar Du Rietz expedition till de ännu rätt okända områden i Jämtland som skulle dämmas över genom de påbörjade sjöregleringarna inom Långans vattenområde. Expeditionen utgick från Frankrikegården i Offerdal, sedan gick man två mil till Mjölkvattnets södra ände och fortsatte med båt. Inkvarteringen skedde i en turistkåta hos samefamiljen John Doj. Resultatet publicerades 1945 i ett utmärkt förstlingsarbete för en botanist: Kärlväxtfloran i Offerdals och nordöstra Kalls fjällområde.

Olle kom till Uppsala 1943. Han bodde hos en gammal änka på Götgatan på Luthagen i ett rum med utdragssoffa. Där fanns tekokare så det gick att laga frukost. Standardmenyn utgjordes av böckling och hårt bröd. Men det skulle ju studeras: först kemi och geologi, för det tyckte han att han behövde, men sedan blev han slukad av botaniken. Studierna avbröts dock ideligen eftersom han ända till 1945 var tvungen att av och till infinna sig i Östersund. Detta kommenterade Olle med: "När de vill måla en kärra i Östersund, då kallar de in mig". Men det var ju fortfarande krig, så inget manfolk gick säkert.

På grund av ett medfött hjärtfel som uppdagades i lumpen, hade Olle fått sluta på löparbanorna. Han tilläts dock springa i skogen, så Olle gick in för orientering vilket tillsammans med längdskidåkning blev hans paradgren. I Uppsala åkte Olle skidor i akademiska mästerskapen i Uppsala, och näsorna blev nog långa på rätt många norrlänningar när en göteborgare började kamma hem topplaceringar. En orienteringstävling i Norreda torp i Roslagen 20 oktober 1943 är särskilt minnesvärd, för det var där Olle träffade sin Maj. Omständigheterna, som skulle kunna utgöra inledningen till en långkörare på bioduken, skall inte dras här i detalj, men medverkande faktorer var en felplacerad kontroll (grabbarnas första och flickornas sista), Olle som blev förbannad eftersom han var tippad segrare, ett ihållande hällregn och ett missat tåg, och slutligen ett mörkt, kyffigt kafé där Olle dök upp i dörren och sa: "Här är så fullt så jag går ut igen!". Och så Maj förstås, som tänkte "den grabben får inte försvinna!", drog ned ett lock över en lavoir och sa: "Där kan du sitta!". Maj och Olle var gifta i 63 år.
.......................................................forts >>>>

Fjällbotaniska Trädgården
Naturum Hemavan
Njalla samepark
Vindelfjällen - Europas största naturreservat
Restaurang Njalla
Kungsledens sydport