Om trädgården
Arter
Odlingsytor
Annat botaniskt
sevärt i
Hemavan
Öppettider
Guidning
Vägbeskrivning
Kontakt
Styrelse
Länkar
Arkiv
Bildgalleri
Olof Rune

Startsidan
Olof Rune 1/1 1919 - 16/9 2006
Natur i Norr, Umeå Årgång 25 (2006), häfte 2:57-71

"Sportbönan" Maj (i mitten) i full orienteringsmundering.




Fotoalbumets text säger allt: "Rekordpackningen mellan Froskon och Sticken. 60 kg. 4/8 45."

.....
Maj (f. Grenholm) föddes i Södra Stortjärn i Bygdeå samma år som Olle. Tillsammans fick de tre barn: Stig (f. 1946), gymnasielärare i naturorienterande ämnen i Gävle, Ylva (f. 1953), utvecklingsledare på Gymnasieförvaltningen i Umeå, och Siv (f. 1955), Solna, speciallärare för dyslektiker i Sollentuna.

1944 blev Olle av Sten Selander inbjuden till Padjelanta för att medverka (som bärare!) i de pågående undersökningarna av floran i sydvästra Lule lappmark. Selander hade tidigare gått där med Nils Dahlbeck, som då sensationellt hittade raggfingerörten Potentilla robbinsiana på väg till Virihaure. Olle och Selander hittade nu inte bara en ny, rik förekomst av den rara fingerörten, på Jeknaffo, utan även Wahlenbergs "förkomna art" grusnarv Arenaria humifusa. Stora saker!

Olle var nu helt såld på både fjäll och botanik. Som forskaruppgift tänkte han sig därför först att skriva södra Lapplands flora, en region som botanisterna nästan helt försummat. Sommaren 1944 så började han därför, med start i Borgafjäll, att genomsöka fjällen i Åsele lappmark. Från 1945 var även Maj med på fjällturerna. Det året började de med Saxnäs- Marsfjäll, där de fick uppleva det årets berömda solförmörkelse. Sedan tog de båt till Klimpfjäll, och gick via Tjåkkolastugan och Vardofjäll till Remdalen och över till Norge. De viktigare botaniska upptäckterna från den sommaren finns i den redan samma år publicerade Några anmärkningsvärda växtfynd i södra Lapplands fjäll.

Sommaren 1946 uppmärksammade Olle den märkliga flora som uppträder på serpentinbergarter. Bidragande orsaker var bl a Mauno Kotilainen som redan skrivit något om några finska serpentinlokaler, men även att Olle den sommaren, på Murfjället norr om Fatmomakke, hittade de isolerade förekomster av de sällsynta arterna rödnörel Minuartia rubella, lappögontröst Euphrasia salisburgensis och isstarr Carex glacialis (publicerade 1947 i Minuartia rubella funnen i södra Lappland). Därmed tändes en ginsta. Hädanefter var det serpentin som gällde, och Olle traskade igenom i stort sett samtliga områden där sådan berggrund markerats på dåtidens rätt bristfälliga berggrundskartor. Samtidigt arbetade han sig varje år allt längre norrut i länets fjäll, och 1947 kom han för första gången till Tärna.

Forskandet drog ut på tiden. 1951 kunde han genom ett resestipendium studera serpentinområden på Gaspéhalvön i Quebec i Kanada (publicerat 1954 som Notes on the flora of the Gaspé Peninsula). Annars försörjde han sig bl a på vikariat, t ex för K. V. Ossian Dahlgren på folkskole lärarseminariet, men hade också en tid fast anställning på Naturhistoriska rikksmuseet under Eric Hultén.
1953 publicerades hans centrala verk, den monumentala Plant Life on Serpentine and Related Rocks in the North of Sweden, ett grundläggande arbete som ännu idag, varhelst i världen, bara måste citeras om man skriver något djuplodande om serpentinväxter. Olle avvaktade dock med disputationen ända till 1957, eftersom han ville se Gunnar Kautskys avhandling om Padjelantas geologi. När den kommit ut drog Olle och Maj till Padjelanta för fältkontroll. Maj berättar att det var fantastiskt: Olle pekade på en knöl som markerats som serpentin på Kautskys karta, och när de kom fram växte där den extremt sällsynta serpentinspecialisten grusnarv Arenaria humifusa. Detta upprepades om och om igen.

Disputationen skedde på Växtbio 18 maj 1957. Många tror nog att det är "Plant life on Serpentine..." som är Olles avhandling, men egentligen utgörs den av ett tunnt, blått häfte med titeln Studier över floran på serpentinbergarter i norra Fennoskandien och nordöstra Nordamerika. Häftet sammanfattar och refererar tre av Olles redan tidigare utgivna verk: "Plant life on Serpentine...", "Notes on the flora of the Gaspé peninsula" och den utmärkta De serpentinicola elementen i Fennoskandiens flora. Fakultetsopponent var Magnus Fries, andra opponent Hugo Sjörs och tredje opponent (naturligtvis) Nils Hylander. Efteråt var det middag på Norrlands nation, bl a kom Erik Hultén med fru Elsie från Stockholm.

Olle hade redan nu erhållit ett arbete i Umeå, nämligen som lektor på folkskoleseminariet, en tjänst som först innehades av Hugo Sjörs (!). Hugo fick dock rätt snart en laboratortjänst i Stockholm, varför han ringde till Olle och föreslog honom att ta jobbet i Umeå. Maj flyttade upp i juni 1957. De bosatte sig först på Dragongatan 20, sedan på Skolgatan 91 (där ännu några rymlingar från Olles odlingar, bl a stinksyska Stachys sylvatica och lundsmörblomman Ranunculus elatior, lever kvar i brandgatan bakom huset), och slutligen i radhuset på Nydalavägen 18 B.

Olle blev snabbt omtyckt på seminariet, och trivdes också mycket bra. Eller som Maj säger: "kanske var det hans lyckligaste dagar". Olles undervisning täckte hela biologiområdet. Han hade att ta hand om allt från fåglar till människokroppen. Han byggde upp det mesta från grunden och ledde otaliga exkursioner. Just från en sådan stammar mitt eget första minne av Olle. Det var i fyran, dvs hösten 1964, då jag gick i seminarieklass på "semis", som vi kallade skolan. Fröken (Ebba Zingmark) hade baxat iväg hela klassen till en heldag på Holmön, och dit hade även några seminarister tagit sig. Mitt ibland dem stod en underlig kuf i golfbyxor och långstrumpor, och i handen höll han något grönt, långt och jätteslemmigt."Det där barn, det är lektor Olof Rune", sa fröken.
......................................................forts >>>

Fjällbotaniska Trädgården
Naturum Hemavan
Njalla samepark
Vindelfjällen - Europas största naturreservat
Restaurang Njalla
Kungsledens sydport