Botanist i en levande trädgård
Sommarblommor i fjällen
Smultronstället
Sommarfjäll
Hemavans unika blomvärld

Startsidan
OLOF RUNE. In memoriam
Brudkulla - Gymnadenia runei

Västerbottens-Kuriren torsdag 31 dec 1998. Botanist med näsan i en levande trädgård

På sin åttioårsdag önskar sig Olof Rune en Raggfingerört. Han var med som bärare när Sten Selander först hittade växten i början av fyrtiotalet, och nu är det en av få nordiska fjällväxter han inte lyckats få tag på till sin trädgård i Hemavanfjällen.

Växterna trängs vid fönstren och flororna längs väggarna hemma hos Olof Rune. På bordet ligger bilder från hans ständigt pågående projekt, Fjällbotaniska trädgården i Hemavanfjällen.
- Det är en lappländsk alpträdgård efter kontinental förlaga, säger han.

Fjällvallmo favoriten

Hela sommaren har han varit där och påtat och vinterhalvåret är till för att samla frö och driva upp plantor. Under nittiotalet har han tillsammans med Fjällbotaniska trädgårdens vänner planterat de flesta av de nordiska fjällväxterna i trädgården. Fjällvallmon är hans favorit.

I åttio år har han varit nyfiken på botanik. Det började på Botaniska Trädgården i Göteborg, men tog fart på riktigt när han under andra världskriget tjänstgjorde i jämtlandsfjällen. Det var skidåkningen som lockat honom dit, men växterna som fick honom att stanna.
Olof Rune fyller åttio år på nyårsdagen. På bordet har han en afrikansk svärmorstunga som han själv tagit med sig från Kenya för 25 år sedan.
nnnnnnnnnnnnnnnnnFoto:Roland Berggren

Botanikstudier
Han var signalist, men lämnade pistolen i tältet för att kunna fylla fodralet med växter. Det var lugnt på den svenska sidan, men han hörde skottsalvorna från Norge och det var kontrasten mellan vetskapen om krig och det lugna livet på fjällängarna som fick honom att satsa på sina botanikstudier.

- Jag ville lära människor om den fantastiska miljö jag var i, säger han.

Intresset för fjällen höll i sig och efter kriget flyttade han till Uppsala för att doktorera med en studie om fjällväxter. Hans lärare i botanik var lite som Linné minns Olof Rune, han skickade ut sina lärjungar för att upptäcka.

Serpentinstenen
Och Olof Rune upptäckte, men inte växter utan sten. Serpentinstenen i södra Lappland. Inte riktigt vad hans lärare tänkt sig, men det blev en avhandling och långt senare, nu på nittiotalet, har hans bok lett till både genforskning och internationella konferenser.

Mötte Maj
På Norrlands nation i Uppsala mötte han Maj, en flicka med rötter i Åseles lappmarker, och hon följde med honom när han i slutet av femtiotalet flyttade till Umeå. Med sig hade de sina tre barn, vilka alla tre gått vidare i sin fars fotspår, som lärare och botaniker.

När Umeå Universitet invigdes 1965 fick han en lektorstjänst, och önskan att få lära unga människor om växtriket besannades flera gånger om. Han har fortfarande kontakt med universitetet och studenterna, nu genom Fjällbotaniska trädgården i Hemavan.

- Som ung drömde jag om att bli en gammal lärd botaniker som ständigt stod med näsan i herbarieark. Så blev det inte riktigt, nu har jag en levande trädgård att stå med näsan i istället, säger Olof Rune.

Men gammal lärd botaniker är han. Med en egen växt uppkallad efter sig, Gymnadenia runei eller Brudkullan.
nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn Johanna Hallin






Fjällbotaniska Trädgården
Naturum Hemavan
Njalla samepark
Vindelfjällen - Europas största naturreservat
Restaurang Njalla
Kungsledens sydport