Fjällsippan är en av fjällens vackraste blommor och Lapplands landskapsblomma. Med sina åtta vita kronblad och sina fjäderlika frukter sticker den ut på kalfjället. Men visste du också att den har gett namn åt flera kalla perioder i slutet av den senaste istiden? Här är allt du behöver veta om fjällsippa.
Fjällsippa – fakta i korthet
- Vetenskapligt namn: Dryas octopetala
- Familj: rosväxter
- Annat svenskt namn: fjällvippa
- Engelska namn: mountain avens, white dryas
- Växtsätt: städsegrön dvärgbuske som bildar stora mattor
- Landskapsblomma: Lappland
Hur känner man igen fjällsippa?
Fjällsippan är en låg, krypande och städsegrön dvärgbuske med vedartade, slingrande stammar. Den bildar ofta stora kolonier som täcker marken som en matta. Bladen är små och tandade, gröna och kala på ovansidan och tätt vitfiltade på undersidan.
Blommorna sitter ensamma på stjälkar som är tre till tio centimeter långa. De är vita eller gräddvita och har oftast åtta kronblad – därav artnamnet octopetala, av grekiskans octo (”åtta”) och petalon (”kronblad”). Det är ovanligt bland rosväxterna, som normalt har fem kronblad. Enligt engelska Wikipedia förekommer det även blommor med upp till sexton kronblad.
Efter blomningen utvecklas frukter med långa, vita och fjäderlika hår. Först sitter håren tvinnade och glansiga, sedan vecklar de ut sig till en luddig boll som vinden sprider. De fjäderprydda fruktställningarna är nästan lika dekorativa som blommorna.
Var växer fjällsippa?
Fjällsippan är nordligt cirkumpolär och växer i bergstrakter och högfjällsområden. Den finns i hela Arktis och i bergen i Skandinavien, på Island, i Alperna, Karpaterna, på Balkan och i Kaukasus. I Nordamerika växer den i Alaska och längs Klippiga bergen ända ner till Colorado.
Den trivs i torr och kalkrik jord, på grus och klippor där snön smälter tidigt på våren. På kalkrik mark bildar den ett eget växtsamhälle som kallas fjällsippshed eller dryashed. I Sverige ser man den framför allt i fjällen, där den är en av de första växterna som blommar när snön försvinner. Fler arter som klarar fjällens hårda klimat hittar du i vår artikel om unika fjällväxter.
Fjällsippan och istiden
Fjällsippan har en oväntad roll i klimatforskningen. De kalla perioderna yngre dryas, äldre dryas och äldsta dryas i slutet av den senaste istiden har fått sina namn efter fjällsippan. Anledningen är att forskare har hittat stora mängder av dess pollen i borrkärnor från de perioderna. Under kylperioderna var fjällsippan mycket mer utbredd än i dag, eftersom stora delar av norra halvklotet som nu är skog då var tundra.
Yngre dryas, för ungefär 12 900–11 700 år sedan, var en plötslig återgång till nästan istidskallt klimat och är en av de mest studerade klimatförändringarna i jordens historia.
Fjällsippa i trädgården
Fjällsippan odlas också i trädgårdar som marktäckare eller i stenpartier. Den har fått Royal Horticultural Society’s utmärkelse Award of Garden Merit. Vill du odla den behöver den ett soligt läge, mycket väldränerad och gärna kalkhaltig jord samt en kall vinter. Den tål dåligt stillastående väta. Bladen har ibland använts till örtte.
Nationalblomma på Island
Fjällsippan är inte bara Lapplands landskapsblomma. Den är också Islands nationalblomma och officiell blomma för Northwest Territories i Kanada – ett tecken på hur väl den klarar det arktiska klimatet.
Fjällsippa och andra sippor
Trots namnet är fjällsippan inte släkt med vitsippa eller blåsippa, som hör till ranunkelväxterna. Den är en rosväxt och alltså närmare släkt med smultron och nejlikrot. Om du vandrar i fjällen i juli kan du ofta se fjällsippan tillsammans med andra fjällblommor. Läs också om en annan nordlig skönhet, linnea.
Tänk på att fjällmiljön är känslig. Gå gärna på stigar, plocka inte blommorna och låt fröställningarna sitta kvar så att vinden kan sprida nästa generation fjällsippor över fjällheden.
